Oktobermörkret håller precis på att koppla sitt grepp över Åkersberga och gatunamnet Solskiftesvägen får en konstig klang denna eftermiddag. Det rimmar inte med den dunkla svenska hösten som känns karg, kall och bråkig.
Min kollega Veronica Linarfve och jag är på besök på Enebackens äldreboende. När vi står utanför entrén tänds lampan, dallrar till, och kämpar frenetiskt för att lysa upp dörren. Hallen leder oss vidare ett 20-tal meter in i huset, vi svänger höger och plötsligt händer någonting. Som ljuset i tunnelns slut tornar äldreboendets ljusterapi-rum upp sig framför oss och formar en gloria av skinande värme. I rummet sitter tre pensionärer och gassar sig i solen.
– Det är så skönt här, som att åka på semester. Jag gillar värmen och ljudet av vågor och fåglar, säger Sonja och tar en sipp av hallondrycken.
Pensionärer med stråhatt, solglasögon och en stor portion glatt humör gör sig bra på bild. Medan svetten lackar i pannan av de starka lamporna plockar jag upp 16-35 mm gluggen och börjar fotografera.
När vi går ut ur entrén säger Veronica:
– Det är det här som är så roligt med jobbet man vet aldrig var man hamnar.
Precis som för pensionärena på Solskiftesvägen i solrummet, tänker jag.

Ljusterapi på äldreboende

Reportern Veronica Linarfve testar ljusterapi på Enbackens äldreboende.